Sagan om Den Stora Risotton

Det var en gång ett gammalt gammalt ris. Det kände sig skrynkligt, gammalt och rent av risigt. Det drömde om att en dag komma till bättre nytta än bara självdö i skafferiet.

En dag fick riset besök av solrosfrön och fru Gul Lök. De bestämde sig för att lägga sig tillrätta i en panna och steka lite.

Värmen gjorde att de blev svettiga, så de bestämde sig för att bada innan det blev för varmt. Vattnet var hett redan när de hoppade i. Sen började de mingla med varandra.

PLUMS! sade det när det feta sidfläsket hoppade i och knödde bort riset. Han luktade rök och var riktigt grisig.

Fan va fett! sa Smöret och kastade i sig. Men när han träffade riset så var det kärlek vid första ögonkastet. Riset som var så genomcharmigt gjorde att Smöret bara smälte.

I slutändan gifte sig alla smakerna och levde lyckliga i alla sina dagar.

Bruschetta på rostad tomat

På senaste tiden har jag varit lite för bra på att handla för att kunna kalla det matlagning på en spik. Det är att ta en råvara och förädla den som jag tycker om. Här hade jag ganska lite att tillgå och blev ändå riktigt gott. Jag ville göra något snack-artat baserat på tomat och avocado. Avocadon mosade jag helt enkelt med olivolja, citron, salt och peppar och bredde på rostat bröd. Tomaten däremot blev så bra att jag lätt kommer göra om det.

Jag förberedde mozzarella (tyvärr inte buffel-dito) som jag skulle blanda i tomaten med.

Sen tog jag en grillpanna och satte den på maxvärme och lade i salt och peppar. Det funkar ungefär som kullager, dvs tomaten bränner inte fast lika hårt. Sen stekte jag helt enkelt skivorna tills de blev nästan helt svarta, och strödde ytterligare salt, peppar och en nypa socker över dem. Poängen att rosta dem så hårt var att få till en lite rökt smak.

Jag satte på lock när de var brynta på båda sidorna, för att de skulle rökas där inne, men det var sannolikt bara vattenånga som immade glaset, inte rök.

Sedan hackade jag ner tomaterna och blandade med mozzarellan.

Såhär fint snack blev det, som jag avnjöt med öl. Lätt värt

Behind the Scenes Episod Två: Fotografering

Att fotografera och pyssla med bilderna är nog det som tar längst tid sammanlagt med blogen, men också är roligast förutom själva ätandet. Men man kan lätt känna sig ganska löjlig när man ska ta en bild där man själv häller etc soppa i en tallrik, för att få lite action i bilden.

Maanda i matsession

• Kameran behöver vara hyfsat stilla, för personligen undviker jag in i det längsta att använda blixt. Jag brukar försöka luta armen mot en skåpslucka eller diskbänken för att få den stilla. Det är lättare med en kompaktkamera som Maanda har än med en digital systemkamera som jag använder, men det är smällar man får ta.
• Det ska vara rätt vinkel, vilket försvåras av att man oftast inte kan titta in i sökaren.
• Sen ska man hälla, sikta rätt och hälla rätt mängd samtidigt. Ofta kanske man häller på lite för mycket sås/soppa bara för att man ska få till den där sista bilden.
• Sen försvåras allt ytterligare av matfett, vattenånga från kokande vatten eller ens egna feta fingrar.
  

Då är det enklare fota den som fotar.

I nästa Behind the Scenes: Musik till matlagning.

Extravaganza med Canneloni!

Det är fredag och det är dags för det lilla extra.. Jag är inspirerad och vill göra något gott och lite annorlunda. Idén canneloni har fastnat i mitt huvud så jag bestämmer mig för att göra en egen version av nämnda rätt. Jag häller upp ett glas vin och sätter på Frank för att komma i stämning.

I put on my cooking shoes.

Till denna gastronomiska upplevelse krävs.. Lasagne plattor, spenat ca 250 gram, 1/2 burk mascarponeost (går lika bra med ricotta), ingredienser till 2 olika såser; tomatsås och bechamélsås samt pesto att pynta med om man vill det.


Jag börjar med att göra såserna. Hackar lök och örter till tomatsåsen, river lite ost samt tar fram mjöl, smör och mjölk till bechamélsåsen.
Sätter på ugnen på 175 grader.

Tomatsåsen är på G. Smälter smör till en bottenredning till Bechamélsåsen och vispar i mjöl.

Späder på bottenredningen med mjölk och rör om, kokar upp och späder med mer mjölk tills jag har fått en bra ganska tjock såskonsistens. River ost och låter den smälta i. Obs! Såsen får ej koka nu. Smaka av med salt och vitpeppar.

Häller i den frysta spenaten för tining i kastrullen och sätter på plattan på ganska hög värme.

När spenaten är tinad lägger jag i mascarponen och rör om till en röra, som jag ska fylla canellonisarna med.



Kokar upp vatten i en stekpanna för att förvälla lasagneplattorna. Smörjer formen jag ska gratinera i med olivolja. Bakom såserna redo för montering!

Delar den förvällda lasagneplattan i tre delar på längden. Plattan ska vara böjlig, ej överkokt!



Formar tomma cannelonirullar. Tryck till i ändarna så fastnar de. Eller ställ ändarna mot kanterna så att de inte kan rulla upp sig.



Fyller rullarna med spenatblandningen till ca hälften.

När rullarna är färdigfyllda med spenat lägger jag på tomatsåsen runt omkring och toppar sedan med Bechamélsåsen. Tricolore!

Duttar på pesto. Nu är monteringen klar! Gratinera i ugn i ca 20-25 minuter på 175 grader.



Ok då.. Bara en till...

Baconlindad köttfärslimpa

Under veckors tid av spislöshet due to hällvetet var jag tvungen att utforska ugnens alla möjligheter (läs begränsningar). Förra lördagsaftonen fick jag finbesök och ville därmed bjuda på middag. En god middag med varierade ingredienser och ganska normala parametrar så som; skall severas varm, gärna innehålla något proteinrikt samt kolhydrater och allmänna fibrer. Svaret på problemet blev baconlindad ädelostköttfärslimpa men ugnsrostade rotfrukter och en ädelostdip. Fantastiskt enkelt, gott och viktigast av allt inget behöver brynas i stekpanna.

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda en traditionell köttfärssmet som till t ex köttbullar men ha i lite extra vätska och vitlök. Till 500 gram nötfärs hade jag 1/2 finhackad gullök, 2 vitlöksklyftor, 4 msk ströbröd, 2 dl mjölk (går lika bra med vatten) och ett ägg.

Lägg i ströbrödet i bunken och häll över mjölken och låt det dra några minuter. Hacka löken under tiden . Blanda i resten av ingredienserna.

Ingredienserna till köttfärslimpan inhandlade på Netto. Förövrigt en skojig affär.

Blandar i ägget.

Smörj en ugnssäker form, lägg i köttfärssmeten och forma till en limpa. Gör plats för ädelosten i mitten av limpan. Smula ned osten i limpan och stäng igen den. Täck sedan med bacon skivor.

Lägger i osten i limpan. Ursäkta bilden.

In med köttfärslimpan i nedre delen av ugnen och fixa tillbehören. Strimla blandade rotfrukter fint och blanda med salt och olivolja i form. Jag hade morot, palsternacka, gullök och potatis. In med rofrukterna också, fast i övre delen.

Gör en liten ädelostdip till. Smular ned ganska mycket ost, på med en liten skvätt grädde och en stor klutt créme fraiche. Blanda och smaka av med svartpeppar.

Efter ca 45 minuter i ugnen är det serveringsdags. Jag har pyntat med lite persilja.

Bra parametrar.

Giovanni - Eating since 1985: Pannkakor

2006-08-06, Serre Chevalier, Frankrike.
Jag är i alperna och jobbar som kock. Pappa är på besök från Sverige och tar med lite riktig mat, hans pannkakor, tillagade tidigare samma morgon.

Lady och Lufsen

Efter en alldeles för lång utekväll då alla vagnar slutat gå tog Giovanni pity on me. Eftersom han bor på gångavstånd från city fick jag sova över och slapp därmed spendera pengar på taxi. Jag var vid denna tidpunkt inte bara trött, jag var vrålhungrig också. I.E (id est- that is) hangry (hungry+angry). Giovanni trollade fram en burk där han hade lagt spaghetti med hemgjorda köttbullar i tomatsås. Detta råkar vara en av mina favoriträtter. Jag somnade glad och mätt med viftande svans.

Veckan därpå var jag inspirerad av Gio's Lady och Lufsen leftovers och gjorde min egen variant.
När det är extrapris på köttfärs köper jag ibland ett storpack och gör köttfärssås på hälften och köttbullar på resten och fryser in. Denna variant bygger på att man har färdiga köttbullar.

Jag slänger ihop en tomatsås. Jag brukar ha gullök, vitlök, örter, en skvätt vin och passerade tomater i min standard. När såsen är klar sätter jag på pasta vatten.

Låter köttbullarna puttra i såsen medan pastavattnet kokar upp och spaghettin blir klar.

Massa fricadelli! Som jag äter med löjligt mycket parmesan och för många tända ljus.

Måndagsklubben

Som singel i en liten etta kan det där med att äta och laga till sig själv kännas lite tradigt. Min syster berättade att hon och hennes kompisar brukade ha en måndagsklubb för att förlänga helgen, göra veckan lite kortare och gladare och på köpet få serverad mat en av de 7 dagarna. Jag presenterade idén för mina vänner och sedan i början av hösten har vi turats om att komma hem till varandra på middag. Vår måndagsklubb huserar bara på måndagar enligt namnet, men tar aldrig plats på en måndag.. Upplägget går till som sådant den vi är hos lagar mat, en tar med efterrätt och en tar med vin. Eftersom vi är 6 stycken blir det en bra turordning där man ibland har turen att bara intaga mat, sötsaker och vin. Dessutom har alla familjer något receptess i skjortärmen och en måndagsklubb är ett ypperligt tillfälle för att upprätthålla familjetraditioner.

Detta är en möjlig fortsättning på de svåra egenkokta kikärtorna.. Denna gryta är en av mina återkommande rätter. Den är superlätt att göra, kräver inga speciella eller dyra ingredienser och är dessutom helt VEGAN. En perfekt måndagsklubben middag!

Man tager till ca 4 personer.. En halv sats egenkokta kikärtor eller 1 burk köpta, 2 gula lökar i klyftor, 2 pressade vitlöksklyftor, 1 morot, 1 zucchini, 1 paket passerade tomater, 1 buljongtärning, rivet skal av 1/2 citron..

Fräs löken i olivolja utan att den tar färg, tillsätt morot och zucchini och rör om.

Häll över tomaterna och det rivna citronskalet..

Tillsätt därefter lagerblad och buljongtärning. Låt detta puttra under lock i 10 minuter.

Nu är det dags för kikärtorna! I med dem och låt puttra 5 minuter och smaka av med salt och peppar. Servera med foccacia och en klick yoghurt. Det är gott att dricka ett mustigt rödvin till, t ex Barone Ricasoli.

Så här kan det se ut en helt vanlig måndagsklubb. På assietten ligger en varm macka med ruccolapesto och parmesan..

Glöggslajm

När jag i december gjorde Mandel- och russinpannacotta med glögg-gelé blev det över lite gelé som jag sparade och som bara stått i kylen tills nyss. Nu tröttnade jag och hittade ett roligare användningsområde. Den fungerade PRECIS som såna där gele-aktiga grejer man fick i Funny Bunny-automaterna.

Leka med maten är underskattat.

paj.

Paj. Mikra smör på låg värme tills det blir rumstempererat, blanda med socker, havregryn och vetemjöl. Smaka. Är det för kladdigt, ha i mer mjöl och havregryn. Smaka. Är det inte sött nog, ha i mer socker. Fyll botten på en ugnsform med bär (frysta jordgubbar brukar vara billigt och är gott), täck med smuldegen. Baka. Servera med kopiösa mängder vaniljsås. KLART!

Blötlägg bara formen över natten så slipper du skrubba ihjäl dej.

Paj.

Giovanni - Eating since 1985: Dog eat milk

2006, Lagerhuset, Trädgårdsföreningen. Mammas disputationsmiddag.
Peggy tröttnar på att vara törstig och tar saken i egna tassar.

Quelle quesadillas!

Efter jobbet dricker vi öl ibland. Det där med alkoholiserade kockar från restaurangbranchen tycker jag ärligt talat är rätt överdrivet. Det är inte VI som står i kön till Excet för att få den gratis buffén och supa skallen av oss på fredagskvällen, vi jobbar ju. Men efter jobbet dricker vi gärna en öl, för att varva ner. Man har varit med om mycket tillsammans på jobbet - att gå hem och lägga sig direkt går helt enkelt inte. Man är för uppe i varv.

Vi brukar gå till Stage Door där de även har prisvärd, god och mättande mat fram till stängning. En av rätterna de har är quesadillas, fett, salt, mättande, gott. Perfekt att äta till öl, går att variera i det oändliga och kräver inte speciellt mycket att ha hemma.

Jag hade svamp, tomat och ost hemma, så jag började med att steka svampen och tomaterna som jag saltade, pepprade och sockrade pyttelite.

Sen rev jag ost, blandade ihop det med det varma jag stekt så osten smälte lite.

Jag bredde ut allt såhär fint över ett tortillabröd, täckte med ett till...

'

...och grillade.

Sen märkte jag att jag ju inte hade nån salsa hemma! Så jag rörde snabbt ihop en egen som blev riktigt bra. Passerade tomater, sambal oelek, en hackad vitlöksklyfta, äpplecidervinäger och peppar. Sjukt värt.

Ost- och tomatquesadillas med creme fraiche, hemgjord salsa och öl.

Giovanni - Eating since 1985: Lil' baker

I Giovanni - Eating since 1985 kommer jag visa lite äldre bilder med mattema. Inledningsvis en av de äldsta bilderna på mig själv, med min syster i bakgrunden. Fattar ni? BAK-grunden. Eh.

Behind the Scenes: Episod Ett

När jag visade Maanda bilderna jag tagit till loggan första gången sade hon: "Du måste ha varit otroligt uttråkad!", och det hade hon i stort rätt i. Det var en söndag och jag hade redan gjort allt man orkar göra en söndag. Vi hade ju idéer om att loggan skulle vara en matkasse med en purjolök uppstickandes men istället började jag spåna på idéer som mer skulle illustrera vilka som skrev bloggen.

Jag tänkte först något liknande dethär för att illustrera mig. Men den var inte klockren så jag försökte mig på Maanda istället.


Jag såg ett champagneglas som stod och torkade upp och ner på diskbänken sedan våta kvällen innan, och fick idén att Maanda är ju rätt smal och ibland har hon klänning. Jag ville förstärka synen av klänningen och lät en använd servett (faktiskt samma servett som ligger på bordet vid gubben som skulle personifiera mig) agera som underklänning. Ett citrongräsblad som armar och en tesil som huvud.

Sen tänkte jag efter var jag kunde hitta fint ljus att ta bilderna i och kom att tänka på en bild jag tagit till Duck on the Beach där det såg ut som solnedgång i ugnen. Jag tiltade "huvudet" uppåt så hon såg lite stolt ut.

Sen provade jag lite olika vinklar och perspektiv för att ha flera bilder att kunna pussla samman. Vid det här laget hade jag tagit fram ett pyttelitet kamerastativ jag har och ställt upp allt på den nedfällda ugnsluckan. Det är ändå ganska mörkt i ugnen så det behövdes lite längre slutartider.

Underkjolen.

Sen var jag så nöjd med bilderna på champagneglaset att jag ju inte kunde gå tillbaka till ursprungsbilden som skulle personifiera mig - jag var tvungen att hitta på något bättre, mer personligt som dessutom kunde fotas i samma ljus från ugnen. Jag sökte igenom kökslådorna och hittade detta gamla rivjärnet jag fått ärva av mamma. Det råkade ha perfekta tassar och dessutom gav jag honom ett halsband med kedjan från tesilen.

Jag fick stötta upp honom med mitt favoritsockerpaket som jag fick på ett litet café på Korsika (på sidan står det "Dites le avec le sucre", alltså "Säg det med socker" och det är av märket Daddy. Alltså Sugardaddy. Hysteriskt fyndigt". Dessvärre såg han lite moloken ut sittandes helt själv utan nåt att göra. Så jag tänkte att han skulle bli lite aktiv och kolla ifall en potatis var färdig. Jag jobbade faktiskt ganska länge med att koka upp vattenkokaren, slänga i potatisen ett par sekunder, sen snabbt slänga ner den i ugnen och snabbt ta ett kort så att den skulle se rykande het ut. På bilden ovan kan man ana ångorna. I slutresultatet spelade det ingen roll, men när jag nån vecka senare använde potatis till Engelsk-frukost-pajen märkte jag att en potatis var lite mjukare än de andra, då var det samma potatis som jag kokat i vattenkokaren ett par gånger.