Tortellini Rossi

När man köper något så billigt som torkad tortellini (prismässigt som den italienska motsvarigheten av nudlar med sån där äcklig kryddpåse) så kan man i alla fall kosta på sig att göra en tomatsås med lite mer kärlek än vanligt.

Kärlek börjar med stil. Jag fick förklädet (med mitt namn inbroderat) av tvättgubben från jobbet. Han kommer lite när det passar honom och ringer när han står utanför porten; "Ciao, Jean-Pierro, please open the door!" med grym italiensk brytning. Sen säger han nån slags "hej ungdomar" på italienska, muttrar över att han jobbar så mycket, säger "Ciao" och går igen. Underbart.

Tips från Giovanni. När du vill få ut kärnorna ut en chili (vilka ju är de starka på chilifrukten) så brukar de flesta dela på frukten och sen skrapa ur dem med knivspetsen. Ett snabbare sätt är att rulla frukten med handflatan mot bänken, ganska hårt. Sen skär man av lilla hatten och sen kan man bara skaka ut alla små kärnor. Mycket praktiskt. I allmänhet kan man faktiskt skala såväl lök, vitlök och kokade rödbetor med att helt enkelt hålla hela grönsaken i två händer och gnugga.

Såhär många kärnor var kvar efter ovanstående procedur. Alltså precis lagom många kärnor för att fortfarande ha kvar lite sting till den kommande tomatsåsen. Förutom chilin hackade jag även upp en hel gul lök och ett par vitlöksklyftor.

De översta fina krossade tomaterna med ursprungsland Italien hittade jag faktiskt på Netto, och fick komma väl till pass till lyxtomatsåsen.

Dagens bukfylla stormkokades senare helt sonika i saltvatten.

Chilin, gullöken och vitlöken fräste jag i olivolja tillsammans med tomatpuré. Sen hällde jag på de fina italienska krossade tomaterna och en billigare variant för mängden.

En, för mig, otroligt viktig ingrediens i tomatsåsen: socker. Finns naturligt (och än vanligare: onaturligt) i mycket av maten man lagar, men ibland kan det behövas tillsättas ändå.

Hutlöst billig tortellini, med kryddig tomatsås och krudité på zucchini med en skvätt olivolja.
Tomatsåsen var god, men jag underkokade pastan, och det blev faktiskt rätt tjötigt att äta sig mätt på det. Funkar nog bättre som förrätt/mellanrätt. Men ändå. Tortellini Rossi.

The Kållåda

Min roomie hade helt sonika bestämt sig för att göra kållåda. Jag fick hjälpa till. I grund och botten strimlar man och steker stora mängder vitkål (som är skitbilligt), blandar med köttfärs (också billigt!), lite sirap, salt, peppar och kanske ägg och ströbröd om man vill ha den kompaktare. Sedan brer man ut det i en stor form och bakar i ugnen. Jag förstår om många har barndomsskräck över The Kållåda eftersom den blir rätt grå. Men med alla färger man serverar som tillbehör så blir det en riktig palett. Gul potatis, röd lingonsylt, orangea morötter, grön broccoli. Grå kållåda. Hursomhelst så var det en av månadens bästa måltider!

Allt uppdukat fint! Fortfarande ångande grönsaker.

Låt dig inte luras, det var en smaksensation!

Fiskpinnar royal?

Gårdagens frukost-lunch. Fiskpinnar. Mitt köp på Hemköp medgavs ej för jag hade inte 99:- på personkontot, utan bara typ 75:-, så jag fick pinsamt sätta över pengar från mobilen och försöka igen. Så budgeten är knaper.

Samma mobil kom väl tillpass när jag skulle fotografera min fattigmansmat som jag ändå fick till halvlyxig. Jag fick matvete av min rara roomie som jag blandade med tinad fryst spenat, tinade frysta haricot verts, och en färskost från helgens äventyr. Det blev som en chunky matvete-risotto. Typ. Med stekta fiskpinnar, olivolja och citronsalt.


Igår natt satte jag en deg till bröd sans knåd, vilket jag bakade av imorse och blev en godare frukost-lunch än fiskpinnarna ändå. Jag har tagit bort en massa steg från tillvägagångssättet jag använde i det inlägget. Nu blandar jag bara allt på kvällen på typ tre minuter, och sätter på ugnen med gjutjärnskastrullen innuti på morgonen, vaknar 30 min senare, slänger i degen och stoppar in allt i ugnen med lock på, sen lägger jag mig igen i 30 minuter, tar av locket och bakar i 20 min till medans jag duschar. Sen kan jag äta frukost på nybakt bröd med surdegskaraktär. Hurra!

Veg på en tisdag

Efter påsk kom jag hem till ett nästan kylskåp förutom basvaror. Jag ville helst inte handla. En burk kikärtor fick vara inspirationskällan för denna vegetariska tisdag. Kikärtorna hällde jag av, mixade med lök, vitlök, ströbröd, ägg, salt och peppar till en sorts smet. För lös? Gå inte in i veggen (hohoho) för det, utan häll i mer ströbröd på blir den fastare. Medan jag stekte dem gyllenbruna i olivolja och smör gjorde jag en couscous-sallad. Jag hade fryst spenat och frysta gröna ärtor som jag hällde kokande vatten på för att snabbtina dem. Sen hällde jag över torr couscous över allt, rörde runt noga och fyllde på med kokande vatten tills grönsakerna var tinade och couscousen lagom "kokt". Salt, peppar, limesaft och honung kryddade.

Kikärtsbiffar med ärt- och spenatcouscous och en klick turkisk youghurt.

Kasslerjäveln.

Kassler. This old nemesis of mine. Jag har alltid avskytt kassler. Det är någonting med smaken. Är den rökt? Wikipedia säger att den är rökt. Jag älskar andra rökta saker men kassler är äckligt. Men den jäveln var på rea. 39:- kilot för att faktiskt få äta riktigt kött var för bra för att jag inte skulle nappa. Dessutom hade jag inte ätit kassler på väldigt länge och tänkte jag kanske kunde ändra mig. I mitt första försök skulle jag ändå försöka dölja kasslersmaken så gott jag kunde.

Jag gjorde samma tillbehör som ankterrinen i blogens begynnelse. Alltså wokad vitkål, morot och kålrot som jag hade tillhanda sedan nåt "5:-för-alla-rotsaker-erbjudande" på Hemköp.

Även samma sky, detta gudomligt simmig-söta ihopkok på apelsinmarmelad och buljong.

So. We meet again Mr Kassler.

Mitt febrila försök att dölja smaken: Soja, salt med havsalger, lime, massor av svartpeppar, fänkålsfrön och mer soja.

Saken är biff? Ser ju stormtrevligt ut MEN det smakade ta mej fan kassler. Ett - noll till kasslern alltså. Jag tryckte i mig det ändå.

Jag frågade en vän om vad man kan göra med kassler om man inte gillar det, och fick tipset - kasslergratäng! Så. Jag skivade ner stora mängder potatis, strimlade kasslern jättefint och blandade med strimlad gul lök, vitlök, massa peppar, bruschettamix och det sista av havssaltet med alg-smak. Vilken kasslersmak skulle kunna överleva detta bombademang av så många andra smaker?

Jag tryckte ner allt i en form och hällde på vispgrädde och lite mjölk.

Sedan täckte jag med gott om riven ost och bakade i 175 grader i typ 40-50 minuter.

Såhär såg det ut när det var klart.

Och såhär när jag åt det till lunch morgonen efter, med en enkel sallad, färskt No-Knead-Bread. And the verdict? Kassler 1. Giovanni 1! Det smakade inte kassler, utan tvärt om, riktigt gott! Hurra för smakdödare!

Giovanni - Eating since 1985: Köttgrotta

2004-05-08, Hulebäcksgymnasiet, Mölnlycke

Hur man ger en köttfärslimpa ett ännu mer oaptitligt namn.

Libabrödens återkomst

Än en gång med Libabröden. Som sagt, 6,90:- för fem stora runda bröd av typen tjockare tortillas. Tidigare har jag haft dem som pizzabotten samt torkat dem och dippat guacamole med dem. Nu till den senaste trenden i Giovannis kök - wraps.

Stek någon slags kött, antingen gör man som med helt vanliga tacos, köttfärs och salsa och allt det där. Här hade jag såndär fin lunchkorv från Netto att leka med.

Random grönsaker - strimlad isbergssallad, tomater, gurka samt en senapsvinegrett gjord på matolja ihopvispad med lite vatten och honungssenap.

Wrap it up and eat it up! Fräscht, variabelt, billigt och mättande!