Giovanni - Eating since 1985: Lil' baker

I Giovanni - Eating since 1985 kommer jag visa lite äldre bilder med mattema. Inledningsvis en av de äldsta bilderna på mig själv, med min syster i bakgrunden. Fattar ni? BAK-grunden. Eh.

Behind the Scenes: Episod Ett

När jag visade Maanda bilderna jag tagit till loggan första gången sade hon: "Du måste ha varit otroligt uttråkad!", och det hade hon i stort rätt i. Det var en söndag och jag hade redan gjort allt man orkar göra en söndag. Vi hade ju idéer om att loggan skulle vara en matkasse med en purjolök uppstickandes men istället började jag spåna på idéer som mer skulle illustrera vilka som skrev bloggen.

Jag tänkte först något liknande dethär för att illustrera mig. Men den var inte klockren så jag försökte mig på Maanda istället.


Jag såg ett champagneglas som stod och torkade upp och ner på diskbänken sedan våta kvällen innan, och fick idén att Maanda är ju rätt smal och ibland har hon klänning. Jag ville förstärka synen av klänningen och lät en använd servett (faktiskt samma servett som ligger på bordet vid gubben som skulle personifiera mig) agera som underklänning. Ett citrongräsblad som armar och en tesil som huvud.

Sen tänkte jag efter var jag kunde hitta fint ljus att ta bilderna i och kom att tänka på en bild jag tagit till Duck on the Beach där det såg ut som solnedgång i ugnen. Jag tiltade "huvudet" uppåt så hon såg lite stolt ut.

Sen provade jag lite olika vinklar och perspektiv för att ha flera bilder att kunna pussla samman. Vid det här laget hade jag tagit fram ett pyttelitet kamerastativ jag har och ställt upp allt på den nedfällda ugnsluckan. Det är ändå ganska mörkt i ugnen så det behövdes lite längre slutartider.

Underkjolen.

Sen var jag så nöjd med bilderna på champagneglaset att jag ju inte kunde gå tillbaka till ursprungsbilden som skulle personifiera mig - jag var tvungen att hitta på något bättre, mer personligt som dessutom kunde fotas i samma ljus från ugnen. Jag sökte igenom kökslådorna och hittade detta gamla rivjärnet jag fått ärva av mamma. Det råkade ha perfekta tassar och dessutom gav jag honom ett halsband med kedjan från tesilen.

Jag fick stötta upp honom med mitt favoritsockerpaket som jag fick på ett litet café på Korsika (på sidan står det "Dites le avec le sucre", alltså "Säg det med socker" och det är av märket Daddy. Alltså Sugardaddy. Hysteriskt fyndigt". Dessvärre såg han lite moloken ut sittandes helt själv utan nåt att göra. Så jag tänkte att han skulle bli lite aktiv och kolla ifall en potatis var färdig. Jag jobbade faktiskt ganska länge med att koka upp vattenkokaren, slänga i potatisen ett par sekunder, sen snabbt slänga ner den i ugnen och snabbt ta ett kort så att den skulle se rykande het ut. På bilden ovan kan man ana ångorna. I slutresultatet spelade det ingen roll, men när jag nån vecka senare använde potatis till Engelsk-frukost-pajen märkte jag att en potatis var lite mjukare än de andra, då var det samma potatis som jag kokat i vattenkokaren ett par gånger.

Bröd sans knåd

Baka bröd. Hemmafru? Tidskrävande? Tråkigt? Sämre än det man köper? Mja, allt är ju relativt. Jag uppskattar det för att det är rätt hemtrevligt att baka och tar inte speciellt lång tid när man väl börjar få in knycket. Dessutom är det billigare och framförallt, något man inte kan köpa sig till - det sprider doften av hembakat bröd genom hela hemmet och hela trapphuset också för den delen. Det här med knådning är ju lite halvsegt, att det är jobbigt för armarna stör mig inte så mycket, mer att det blir mjöl precis överallt och det är i allmänhet rätt drygt att få bort. Jag har fortfarande kvar mjöl på en stackars olivoljeflaska sedan jag bakade senast för ett par veckor sedan.

Min Todo-lista morgonen innan jag åkte till min syster i Skåne över jul.

Därför blev jag väldigt nyfiken när jag innan jul läste om ett bröd som inte krävde någon knådning, men ändå blev sådär luftigt som ett "bageribröd". Man skulle bara röra ihop grejerna, ställa över natten, stjälpa ur bunken, jäsa lite till och sen baka i jättevarm ugn. Riktigt så enkelt var det inte men jag håller på att testa mig fram till att sålla bort några av stegen.

Originalreceptet kommer från en New York Times-skribent och här finns en svensk översättning.

Första jäsningen i skafferiet som ligger bredvid kylskåpet. Lagom varmt där inne för jäsning med andra ord.

Här har jag stjälpt upp det för andra jäsningen. Den handduken blev sjukt kladdig eftersom degen är såpass lös. Andra gången jag gjorde brödet jäste jag den i samma skål som jag rörde ihop allt i, fast mjölade den sjukt mkt innan.

Brödet bakades i gjutjärnsgrytan (som sagt, varje tillfälle jag får!) i 30 minuter med lock, sen 20 minuter utan. Sen fick det vila länge på bakgallret. Viktigt är att bakkärlet man ska baka brödet i har fått stå med under uppvärmningen av ugnen. På så sätt får även bottnen en knaprig yta.

Såhär goda nattmackor kan man göra på brödet. Röra av oliver, grönmögelost och körsbärstomater (våga kalla dem för Coctailtomater, I double-dare you!).

Giovanni går på indiskt

Jag vill göra indiskt med min roomie dagen innan men hon insisterade på en wok som visserligen också blev god. Men den här dagen gav jag mig fan på att försöka få något att smaka indiskt. Fusk-pulver var lösningen, trots att det faktiskt var privatimporterat av min mamma som också gav mig en fin lila sjal med fisk-mönster och två fina plastaskar med saffran (som var det dyraste hon köpte på sin semester) som visade sig inte alls vara saffran men däremot typ ätbara blommor med väldigt parfymig doft.

Jag har alltid uppskattat indisk mat (speciellt en som ligger vid Lilla Drottninggatan i Göteborg, den är den bästa jag ätit på) men samtidigt upplevt att de flesta rätterna ändå smakar ganska likadant. Det är ju mest grytor liksom. Så även den jag gjorde nu. Så istället för att hålla på och fjanta till själva grytan så tog jag itu med riset istället. Efter en idé från tidningen Gourmét gjorde jag en risottovariant.

Morötter, purjolök, lite potatis, rödlök, vitlök, lime och citrongräs (vilket är den sista överlevande växten i den fina örtlådan jag fick i somras).

Kycklinglåren hade jag tinat över natten och det ju bisarrt billigt egentligen (läs: typ 14.90:-/kg på till och med min Hemköp som är dyrast i Göteborg). Jag tar ju alla ursäkter att få använda min gjutjärnsgryta och fräste hursomhelst allting i den.

Sen hällde jag på en tetra med passerade tomater, ovanstående privatimporterade indiska kryddmix, en kanelstång och ett par matskedar grekisk youghurt, lade på locket och lät koka tills jag inte kunde stå ut längre av hunger. Typ en timme tog det.

Nästa gång jag öppnade locket såg det ut såhär. Smakerna hade bundit samman, jag petade på kycklingen som bara föll isär av mörhet. Låren äger brösten varje dag i veckan. På kycklingar åtminstånde.

Jag tog bort kycklingen från spisen, för att låta den svalna. Typ 15 minuter innan hade jag blandat ris, fänkålsfrön, vatten och lite salt och kört färdigt i mikron under lock. En STOR klick youghurt och en liten klick smör blandas i med en gaffel.

Strör över hackad sötmandel. Tisdagslunch. Oh I spoil myself.

Lökigt!

En gång när min goda vän Camilla och jag skulle laga mat frågade hon mig hur jag hackade lök. Hurdå undrade jag det är väl bara att hacka? Camilla snodde löken och kniven och visade mig ett enkelt sätt för att få löken snyggt hackad. Here it goes. Skala löken, enklast är att dela den på "längden" på mitten och sedan dra av skalet från lökens topp. Skär av rotdelen, men behåll den torra toppen! Den ska hålla ihop löken när du hackar.

Skiva löken från ovan.

Skiva sedan från rotsidan och uppåt, från ovansidan och nedåt.

Hacka på tvären.

Nu borde det ha blivit fina kuber av löken. Glöm inte att skära av toppen!

Müsli

Jag brukar göra min egen müsli, dels för att det blir godare och dels för att det blir billigare i längden. Med Anna Bergenströms "lagom lyxig müsli" som grund slänger jag i det mesta som jag har lust för. I denna hade jag 5 dl rågflingor, 5 dl havregryn, 1 dl solrosfrön, 1 dl pumpafrön, 1 dl kokosflingor, 1 dl kruskakli, 0,5 dl linfrön, 2 dl vatten, några msk matolja, 1 dl råsocker, russin och bananchips.

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke utom russin och bananchips.

Lagom mycket grejer.

Blanda vatten med matolja. Häll det våta över det torra.

Krama in vätskan i grynen så att det ser ut ungefär så här.

Häll över blandningen i en långpanna.

Rosta i ca 20 - 30 minuter. För att müslin ska rostas jämnt tar man ut den ungefär var 6:e minut för att röra om.

En avsvalnad müsli med godis på.

Resultatet. Jag gjorde 2 satser och gav bort i julklapp. Giovanni fick ingen, men han fick julmarmeladen jag brukar göra. Den ska jag skriva om snart..

Ciao / Maanda

Hur svårt kan det vara?

Tja.. I kikärtans fall är svaret inte svårt alls. Lägg kikärtor i blöt i en stor kastrull på kvällen innan du går och lägger dig. Jag brukar ta en hel påse kikärter och frysa in det jag inte gör av med direkt.

Oj vad jobbigt.

När du har tid dagen därpå häller du av vattnet och sköljer av ärtorna. Lägg tillbaka ärtorna i kastrullen och häll på nytt vatten. Lägg i ett par klyftor vitlök, ett lagerblad och en gullök (också den i klyftor). Koka dem i ca en timme. Häll av i durkslag och skölj med vatten. Ta bort lagerblad och lökrester. Voila! Ärtor med god smak till vad eljest du vill göra med dem.

There's some bad shit right here..

Svårt? Allting är relativt I guess.

Söndagsdrömmar

Jag kan också göra amerikanska pannkakor! Fast jag gjorde dem i ärlighetens namn enligt Maandas recept förutom att mitt "vita" var rosa. Inte fil utan jordgubbsyoughurt alltså. Sen avnjöt jag det med jordgubbar som jag tinade med florsocker i mikron, och mörk sirap (för det hade jag hemma). Så sjukligt gott, och ändå på saker man kan ha som basvaror!

Amerikanska pannkakor med jordgubbar och mörk sirap

Jävla skitpasta

Till min stora glädje gick hårddisken att rädda. Därmed har jag INTE förlorat alla bilder jag tagit sedan 2006. Så nu är jag tillbaka. Följande inträffade igår, eller snarare natten till idag.

Jag kom hem från jobbet vid halv tolv nån gång, svinhungrig, hann aldrig äta personalmat. Sen insåg jag att jag redan hade tömt kylskåpet på så gott som allting. Det som fanns kvar synes nedan. Jag såg det som ett utmärkt tillfälle att göra en soppa på en spik. Men tji fick jag.
Tanken var: Spagetti med blåmögelsås, sporadiska grönsaker och krutonger.

Inte mycket för världen

Här började problemen. Jag värmde på en liten skvätt mjölk för att kunna lösa mögelosten i. Först och främst så ville den inte lösa sig. Efter mycket mosande så var såsen fortfarande lika rinnig som mjölk, vilket beror på att något med enzymerna i osten. Detta visste jag skulle inträffa efter att ha läst det i "Den Tekniske Kocken" en grym bok som förklarar på ett vetenskapligt sätt reaktioner i matlagningen. Hursomhelst så försökte jag göra såsen lite tjockare med riven ost, men det resulterade i att det skar sig och klumpade sig. Jag suckade och blandade i rödlök och vitlök.

Sil-fan pallade inte trycket. Jag suckade och plockade upp den som inte direkt vidrört diskborsten.

Varsågod: Jävla skitpasta.

Helvete och krasch

Giovanni och jag har råkat ut för missöden. Under den värsta julhetsen hände det som inte får hända. Giovanni som är en datanörd på riktigt fick nobben av sin dator som bestämde sig för att krascha. Jag å min sida som är galet glad för mitt nya kök blev ordentligt hispig när jag torkade av min keramikhäll och upptäcker att det jag torkar inte är en fläck, utan en spricka som växer för varje tag jag tar. Tror inte att det är en hit att sätta på en spis som har gått itu. Tills dess är jag lämnad att utforska ugnslagad mat. Ugnspannkaka anyone?

En spricka i kristallen.



Hällvete!

Av någon anledning tror jag ändå att; inte något ont som inte för något gott med sig.
Tidigare har Giovanni varit den drivande figuren för denna blog, men utan en fungerande dator blir det svårt, därför har ansvaret landat på mig. Med viss nervositet och dåligt med tid ska jag ta på mig Giovannis allt för stora kavaj (läs hoppledarjacka). Jag har sedan vi startade blogen byggt upp ett massivt bildbibliotek med både gemensamma och ensamma köksäventyr nu ska de äntligen hamna på sin RÄTTmätiga plats.

Nu återstår bara att önska ett nytt spännande matår kryddad med underhållande läsning från Giovannis och min sida.

(Gud vad jag alltid velat skriva en ledare..)