Frukost dåliga (bra?) dagar.

Ibland är kylskåpet så tomt att en 2.8 öl, flingor och en cigg får duga när man inte egentligen är hungrig. Om solen skiner och man sitter på balkongen det vill säga.

Bästa förrätten jag lagat

Jag har ett deal med en exflickvän att hon klipper mig mot att jag lagar middag till henne. Eftersom jag avskyr att gå till frisören. Senast jag klippte mig var för ett par veckor sedan, tre rätter med matchande dryck. Förrätten blev bäst. Den var enkel att göra, går bra att förbereda och framförallt fantastiskt god om jag får säga det själv.

Den utgår från en burk med konserverade persikor.

Som jag rostar i torr grillpanna. Sockerlagen som de legat i reagerar med värmen och karamelliserar frukten.

Till just till klippningsdagen hade jag köpt en brittisk cider (inte lika söt som cidern man beställer på fat på krogen), som jag ville matcha till förrätten. Därför gjorde jag en äpplecidervinegrett på oljo, äpplecidervinäger, lite honung och salt som jag mixade ihop. Jag låter persikorna svalna något, plockar i mindre bitar och blandar med ruccola, rostade pistagenötter och vinegretten. Slutligen smular jag Kvibille Ädelost över.

Ägg a la Ramsay

Jag såg för länge sedan ett klipp om hur Gordon Ramsey gjorde något så simpelt som äggröra, jag provade och det var en klar förbättring mot vad jag gjort innan. Han blandar ägg, mjölk och en klick smör i en skål häller över i en kall kastrull och sätter på plattan. Sen värmer han långsamt långsamt äggröran, omvispandes så ingenting fastnar. Börjar den bli för varm så tar han av den från plattan en stund och fortsätter sen, så jämn låg värme hålls. Han avslutar med gräslök och salt.

I det nya numret av Gourmet står det om en annan stor kock som driver hotellrestauranger. Hans succé är Espresso Eggs. Han gör en äggsmet och skummar helt sonika i en mjölkskummare från en espressomaskin. Fantastisk idé.

Ägg a la Ramsay med vit sparris, rädisor och rågbröd.

Sista-minuten-resorb

Vi skulle på födelsedagsfest. Insåg att vi inte hade någon present och att vi inte ville köpa blomma/Aladdin. Kom fram till att vi istället skulle ge en livstidsförbrukning av hemmagjord Resorb - den där vätskeersättningen som finns på Apoteket och används mot bakfyllor.

Förpackningen: En väska min roomie köpt på Saronkyrkan samt påklistrat kuvert innehållandes en gratulation och receptet.

En av ingredienserna färdas ner för bandet.

Presenten i sin helhet. Notera väl att blandningsflaskan också följde med.

Hemmagjord Resorb

6 tsk socker
1 tsk salt
vatten

Häll socker och salt i en 50 cl flaska och fyll med kallt vatten. Skaka och drick. Ger klart bäst effekt om det intas samma kväll som alkoholen.

5-minuters långfrukost

Jag hade gått upp tidigt för att ta ett tåg, och visste jag skulle behöva stå mig ordentligt på frukosten. Det blev en söndagsfrukost fast riktigt snabbt.

Fint strimlad potatis, så att den blir klar snabbt i pannan.

Bygg på med bacon och bryn allt.

Bygg vidare med ett par ägg och ett par delade körsbärstomater. Kanske inte den ultimata pannan för att steka ägg i. Att jag aldrig lär mig.

Salta och peppra, lite ruccola för fräschör. Klart bokstavligen 5 minuter efter att jag gått in i köket.

Tre mobilbilder från två dagar.

Kakfat, i sin korrekta bemärkelse. Roomie bjöd på lunch, roomies vän bjöd på kakor!

Huvudrätt på dagens utbytbara meny på jobbet. Hälleflundra med vårprimörer (minizucchini, vårlök, sockerärtor), gnocchetti i salsa verde och amaronereduktion.

Sen var jag hos Maanda och fick surdeg på påse i en ännu finare påse, från Rom!

En fab middag för tre!

Ibland infinner sig en trio i min etta. Efter en skål i Charles de Fréres tecken brukar vi gå in på en lyxig huvudrätt tätt följd av en frossande efterrätt. Om jag får bestämma blir bubblet Chapel Hill som enligt Giovanni och mig är det bästa.

Dagens ungdom!

Till välkomstdrinken blev det chips med hemgjord dip av turkisk yoghurt, soltorkade tomater, lite pressad vitlök, färsk rosmarin och basilika, salt och peppar.

Chippa dippa!

Denna gång bestämde jag mig för att bjuda på en lätt och snabblagad (!) GI-rätt jag fått med mig hemifrån - lövbiff med mögelost och ångad broccoli pyntad med rostade pumpfrön. Det underbara med denna rätt är att den är så ren i sina råvaror och att smakerna gifter sig fint med varandra. Lövbiffen steks färdig på nolltid och broccolin ska bara bli precis tuggvänlig. Jag brukar ångkoka grönsaker genom att ha vatten upp till halva grönsaksmängdens höjd och kokar sedan med lock på.

Prepping är nyckeln till a la minute lagning

Resultatet serverad med kyld Beaujolais Royal

Man talar ibland om att köra på säkra kort i efterrättsväg.. Mitt ess är morotskakan. Till min variant som jag stulit nästan rakt av från Systrarna Voltaires fantastiska kokbok innehåller följande:

2 ägg

2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk vaniljsocker
1 msk kanel
2 medelstora morötter
1/2 dl matolja

Glasyr a la Maanda görs av ca 50 gram philadelphia LIGHT (jag vet lightprodukter tillhör det förkastliga men i detta fallet blir det mycket bättre), ca 30 gram RUMSVARMT och mjukt smör, pytte vaniljsocker och 2 dl florsocker.


Innan jag börjar tillaga själva kakan tar jag fram en liten skål där jag lägger i smöret till glasyren som får stå framme och gärna nära ugnen tills kakan är klar.

Ugn på 175 grader. Visp visp på ägg och socker på pösigt vis. Massakrera morötter på grova sidan av rivjärnet. I med de orangea flagorna och matoljan. Omrörning bitte! Blanda alla torra ingredienser innan du häller i dem i smeten. Rör med stör. Färdig smet i smörjd och ströbröad form (helst en rund, smeten är tung och behöver spridas på yta). Grädda i ca 40 minuter.

Okej jag följde inte det torra tipset..

Glasyr bestyr
alla ingredienser yr
krämig och vit
bli kakans gebit
pryd med rostat frö
till ditt hjärtas mö

Svår att misslyckas med.

Giovanni - Drinking since 1985: Metafor

2009-05-10, Hemmet, Göteborg
Maanda MMS:ade mig och frågade mig om jag ville äta middag. Jag svarade med ett "Kanske. Jag känner mig som på bilden." I sann Göteborgshumor svarar hon "Det var kanske en passande LIKnelse" HAHA!

Chocolate Truffle Dawn

Alla har väl sin egen kladdkaka som de är bäst på. Min är från Arlas kokbok från 1999 och går under namnet chokladtryffelkaka. Det är varken choklad eller tryffel i den. Men den är sjukt smidig att göra, för allt görs i samma kastrull.

Man smälter 150 g smör, tar bort kastrullen från värmen, häller i 3 dl socker, 1 dl kakao, lite vaniljsocker, 2 ägg och siktar sen i 2 dl vetemjöl. Stjälp över smeten i en smörad och brödad form. Baka i 175 grader i typ 13-15 minuter. Kakan är klart godast dagen efter, eller åtminstånde när den vilat ordentligt.

Pastry sunset.

Chocolate Truffle Dawn

Borstj spasiba

Det var billigt med rödbetor på Fyra Frukt. Jag köpte rödbetor och kokade dem med salt en dag. När man kokat dem är de mycket enklare att skala dem.

Någon dag senare googlade jag fram ett recept på borstj (rysk rödbets-soppa) från en gammal vitrysk tant och jobbade utifrån det.

Jag hackade ner rödbetor, morötter, palsternacka och rödlök eftersom den enda gul-löken vi har hemma ser ut...

...såhär! Alltså alldeles för fin för att använda till matlagning.

Sedan fräste jag allting med lite vitkål jag hade över också.

Jag fyllde på med vatten och en buljongtärning och satte lock på för att koka nån halvtimme.

Sen hällde jag på en förpackning med passerade tomater och lät koka upp igen. Soppan var då för tunn för min smak, så jag mixade lite tills den fick rätt konsistens. Jag smakade av med salt, peppar och äpplecidervinäger, kokade upp igen och sen var den klar.

Borstj med nybakat bröd och en klick turkisk youghurt.

Giovanni - Eating since 1985: En dag på jobbet

2009-04-30, Skånegatan, Göteborg

Huvudrätten till två gäster som åt avsmakningsmeny (alltså sammanlagt 5-6 tallrikar + överraskningar). Hälleflundra, ostronrisotto, vårprimörer, salsa verde.

Tortellini Rossi

När man köper något så billigt som torkad tortellini (prismässigt som den italienska motsvarigheten av nudlar med sån där äcklig kryddpåse) så kan man i alla fall kosta på sig att göra en tomatsås med lite mer kärlek än vanligt.

Kärlek börjar med stil. Jag fick förklädet (med mitt namn inbroderat) av tvättgubben från jobbet. Han kommer lite när det passar honom och ringer när han står utanför porten; "Ciao, Jean-Pierro, please open the door!" med grym italiensk brytning. Sen säger han nån slags "hej ungdomar" på italienska, muttrar över att han jobbar så mycket, säger "Ciao" och går igen. Underbart.

Tips från Giovanni. När du vill få ut kärnorna ut en chili (vilka ju är de starka på chilifrukten) så brukar de flesta dela på frukten och sen skrapa ur dem med knivspetsen. Ett snabbare sätt är att rulla frukten med handflatan mot bänken, ganska hårt. Sen skär man av lilla hatten och sen kan man bara skaka ut alla små kärnor. Mycket praktiskt. I allmänhet kan man faktiskt skala såväl lök, vitlök och kokade rödbetor med att helt enkelt hålla hela grönsaken i två händer och gnugga.

Såhär många kärnor var kvar efter ovanstående procedur. Alltså precis lagom många kärnor för att fortfarande ha kvar lite sting till den kommande tomatsåsen. Förutom chilin hackade jag även upp en hel gul lök och ett par vitlöksklyftor.

De översta fina krossade tomaterna med ursprungsland Italien hittade jag faktiskt på Netto, och fick komma väl till pass till lyxtomatsåsen.

Dagens bukfylla stormkokades senare helt sonika i saltvatten.

Chilin, gullöken och vitlöken fräste jag i olivolja tillsammans med tomatpuré. Sen hällde jag på de fina italienska krossade tomaterna och en billigare variant för mängden.

En, för mig, otroligt viktig ingrediens i tomatsåsen: socker. Finns naturligt (och än vanligare: onaturligt) i mycket av maten man lagar, men ibland kan det behövas tillsättas ändå.

Hutlöst billig tortellini, med kryddig tomatsås och krudité på zucchini med en skvätt olivolja.
Tomatsåsen var god, men jag underkokade pastan, och det blev faktiskt rätt tjötigt att äta sig mätt på det. Funkar nog bättre som förrätt/mellanrätt. Men ändå. Tortellini Rossi.

The Kållåda

Min roomie hade helt sonika bestämt sig för att göra kållåda. Jag fick hjälpa till. I grund och botten strimlar man och steker stora mängder vitkål (som är skitbilligt), blandar med köttfärs (också billigt!), lite sirap, salt, peppar och kanske ägg och ströbröd om man vill ha den kompaktare. Sedan brer man ut det i en stor form och bakar i ugnen. Jag förstår om många har barndomsskräck över The Kållåda eftersom den blir rätt grå. Men med alla färger man serverar som tillbehör så blir det en riktig palett. Gul potatis, röd lingonsylt, orangea morötter, grön broccoli. Grå kållåda. Hursomhelst så var det en av månadens bästa måltider!

Allt uppdukat fint! Fortfarande ångande grönsaker.

Låt dig inte luras, det var en smaksensation!

Fiskpinnar royal?

Gårdagens frukost-lunch. Fiskpinnar. Mitt köp på Hemköp medgavs ej för jag hade inte 99:- på personkontot, utan bara typ 75:-, så jag fick pinsamt sätta över pengar från mobilen och försöka igen. Så budgeten är knaper.

Samma mobil kom väl tillpass när jag skulle fotografera min fattigmansmat som jag ändå fick till halvlyxig. Jag fick matvete av min rara roomie som jag blandade med tinad fryst spenat, tinade frysta haricot verts, och en färskost från helgens äventyr. Det blev som en chunky matvete-risotto. Typ. Med stekta fiskpinnar, olivolja och citronsalt.


Igår natt satte jag en deg till bröd sans knåd, vilket jag bakade av imorse och blev en godare frukost-lunch än fiskpinnarna ändå. Jag har tagit bort en massa steg från tillvägagångssättet jag använde i det inlägget. Nu blandar jag bara allt på kvällen på typ tre minuter, och sätter på ugnen med gjutjärnskastrullen innuti på morgonen, vaknar 30 min senare, slänger i degen och stoppar in allt i ugnen med lock på, sen lägger jag mig igen i 30 minuter, tar av locket och bakar i 20 min till medans jag duschar. Sen kan jag äta frukost på nybakt bröd med surdegskaraktär. Hurra!

Veg på en tisdag

Efter påsk kom jag hem till ett nästan kylskåp förutom basvaror. Jag ville helst inte handla. En burk kikärtor fick vara inspirationskällan för denna vegetariska tisdag. Kikärtorna hällde jag av, mixade med lök, vitlök, ströbröd, ägg, salt och peppar till en sorts smet. För lös? Gå inte in i veggen (hohoho) för det, utan häll i mer ströbröd på blir den fastare. Medan jag stekte dem gyllenbruna i olivolja och smör gjorde jag en couscous-sallad. Jag hade fryst spenat och frysta gröna ärtor som jag hällde kokande vatten på för att snabbtina dem. Sen hällde jag över torr couscous över allt, rörde runt noga och fyllde på med kokande vatten tills grönsakerna var tinade och couscousen lagom "kokt". Salt, peppar, limesaft och honung kryddade.

Kikärtsbiffar med ärt- och spenatcouscous och en klick turkisk youghurt.

Kasslerjäveln.

Kassler. This old nemesis of mine. Jag har alltid avskytt kassler. Det är någonting med smaken. Är den rökt? Wikipedia säger att den är rökt. Jag älskar andra rökta saker men kassler är äckligt. Men den jäveln var på rea. 39:- kilot för att faktiskt få äta riktigt kött var för bra för att jag inte skulle nappa. Dessutom hade jag inte ätit kassler på väldigt länge och tänkte jag kanske kunde ändra mig. I mitt första försök skulle jag ändå försöka dölja kasslersmaken så gott jag kunde.

Jag gjorde samma tillbehör som ankterrinen i blogens begynnelse. Alltså wokad vitkål, morot och kålrot som jag hade tillhanda sedan nåt "5:-för-alla-rotsaker-erbjudande" på Hemköp.

Även samma sky, detta gudomligt simmig-söta ihopkok på apelsinmarmelad och buljong.

So. We meet again Mr Kassler.

Mitt febrila försök att dölja smaken: Soja, salt med havsalger, lime, massor av svartpeppar, fänkålsfrön och mer soja.

Saken är biff? Ser ju stormtrevligt ut MEN det smakade ta mej fan kassler. Ett - noll till kasslern alltså. Jag tryckte i mig det ändå.

Jag frågade en vän om vad man kan göra med kassler om man inte gillar det, och fick tipset - kasslergratäng! Så. Jag skivade ner stora mängder potatis, strimlade kasslern jättefint och blandade med strimlad gul lök, vitlök, massa peppar, bruschettamix och det sista av havssaltet med alg-smak. Vilken kasslersmak skulle kunna överleva detta bombademang av så många andra smaker?

Jag tryckte ner allt i en form och hällde på vispgrädde och lite mjölk.

Sedan täckte jag med gott om riven ost och bakade i 175 grader i typ 40-50 minuter.

Såhär såg det ut när det var klart.

Och såhär när jag åt det till lunch morgonen efter, med en enkel sallad, färskt No-Knead-Bread. And the verdict? Kassler 1. Giovanni 1! Det smakade inte kassler, utan tvärt om, riktigt gott! Hurra för smakdödare!