Tortellini Rossi

När man köper något så billigt som torkad tortellini (prismässigt som den italienska motsvarigheten av nudlar med sån där äcklig kryddpåse) så kan man i alla fall kosta på sig att göra en tomatsås med lite mer kärlek än vanligt.

Kärlek börjar med stil. Jag fick förklädet (med mitt namn inbroderat) av tvättgubben från jobbet. Han kommer lite när det passar honom och ringer när han står utanför porten; "Ciao, Jean-Pierro, please open the door!" med grym italiensk brytning. Sen säger han nån slags "hej ungdomar" på italienska, muttrar över att han jobbar så mycket, säger "Ciao" och går igen. Underbart.

Tips från Giovanni. När du vill få ut kärnorna ut en chili (vilka ju är de starka på chilifrukten) så brukar de flesta dela på frukten och sen skrapa ur dem med knivspetsen. Ett snabbare sätt är att rulla frukten med handflatan mot bänken, ganska hårt. Sen skär man av lilla hatten och sen kan man bara skaka ut alla små kärnor. Mycket praktiskt. I allmänhet kan man faktiskt skala såväl lök, vitlök och kokade rödbetor med att helt enkelt hålla hela grönsaken i två händer och gnugga.

Såhär många kärnor var kvar efter ovanstående procedur. Alltså precis lagom många kärnor för att fortfarande ha kvar lite sting till den kommande tomatsåsen. Förutom chilin hackade jag även upp en hel gul lök och ett par vitlöksklyftor.

De översta fina krossade tomaterna med ursprungsland Italien hittade jag faktiskt på Netto, och fick komma väl till pass till lyxtomatsåsen.

Dagens bukfylla stormkokades senare helt sonika i saltvatten.

Chilin, gullöken och vitlöken fräste jag i olivolja tillsammans med tomatpuré. Sen hällde jag på de fina italienska krossade tomaterna och en billigare variant för mängden.

En, för mig, otroligt viktig ingrediens i tomatsåsen: socker. Finns naturligt (och än vanligare: onaturligt) i mycket av maten man lagar, men ibland kan det behövas tillsättas ändå.

Hutlöst billig tortellini, med kryddig tomatsås och krudité på zucchini med en skvätt olivolja.
Tomatsåsen var god, men jag underkokade pastan, och det blev faktiskt rätt tjötigt att äta sig mätt på det. Funkar nog bättre som förrätt/mellanrätt. Men ändå. Tortellini Rossi.