Bröd sans knåd

Baka bröd. Hemmafru? Tidskrävande? Tråkigt? Sämre än det man köper? Mja, allt är ju relativt. Jag uppskattar det för att det är rätt hemtrevligt att baka och tar inte speciellt lång tid när man väl börjar få in knycket. Dessutom är det billigare och framförallt, något man inte kan köpa sig till - det sprider doften av hembakat bröd genom hela hemmet och hela trapphuset också för den delen. Det här med knådning är ju lite halvsegt, att det är jobbigt för armarna stör mig inte så mycket, mer att det blir mjöl precis överallt och det är i allmänhet rätt drygt att få bort. Jag har fortfarande kvar mjöl på en stackars olivoljeflaska sedan jag bakade senast för ett par veckor sedan.

Min Todo-lista morgonen innan jag åkte till min syster i Skåne över jul.

Därför blev jag väldigt nyfiken när jag innan jul läste om ett bröd som inte krävde någon knådning, men ändå blev sådär luftigt som ett "bageribröd". Man skulle bara röra ihop grejerna, ställa över natten, stjälpa ur bunken, jäsa lite till och sen baka i jättevarm ugn. Riktigt så enkelt var det inte men jag håller på att testa mig fram till att sålla bort några av stegen.

Originalreceptet kommer från en New York Times-skribent och här finns en svensk översättning.

Första jäsningen i skafferiet som ligger bredvid kylskåpet. Lagom varmt där inne för jäsning med andra ord.

Här har jag stjälpt upp det för andra jäsningen. Den handduken blev sjukt kladdig eftersom degen är såpass lös. Andra gången jag gjorde brödet jäste jag den i samma skål som jag rörde ihop allt i, fast mjölade den sjukt mkt innan.

Brödet bakades i gjutjärnsgrytan (som sagt, varje tillfälle jag får!) i 30 minuter med lock, sen 20 minuter utan. Sen fick det vila länge på bakgallret. Viktigt är att bakkärlet man ska baka brödet i har fått stå med under uppvärmningen av ugnen. På så sätt får även bottnen en knaprig yta.

Såhär goda nattmackor kan man göra på brödet. Röra av oliver, grönmögelost och körsbärstomater (våga kalla dem för Coctailtomater, I double-dare you!).

Giovanni går på indiskt

Jag vill göra indiskt med min roomie dagen innan men hon insisterade på en wok som visserligen också blev god. Men den här dagen gav jag mig fan på att försöka få något att smaka indiskt. Fusk-pulver var lösningen, trots att det faktiskt var privatimporterat av min mamma som också gav mig en fin lila sjal med fisk-mönster och två fina plastaskar med saffran (som var det dyraste hon köpte på sin semester) som visade sig inte alls vara saffran men däremot typ ätbara blommor med väldigt parfymig doft.

Jag har alltid uppskattat indisk mat (speciellt en som ligger vid Lilla Drottninggatan i Göteborg, den är den bästa jag ätit på) men samtidigt upplevt att de flesta rätterna ändå smakar ganska likadant. Det är ju mest grytor liksom. Så även den jag gjorde nu. Så istället för att hålla på och fjanta till själva grytan så tog jag itu med riset istället. Efter en idé från tidningen Gourmét gjorde jag en risottovariant.

Morötter, purjolök, lite potatis, rödlök, vitlök, lime och citrongräs (vilket är den sista överlevande växten i den fina örtlådan jag fick i somras).

Kycklinglåren hade jag tinat över natten och det ju bisarrt billigt egentligen (läs: typ 14.90:-/kg på till och med min Hemköp som är dyrast i Göteborg). Jag tar ju alla ursäkter att få använda min gjutjärnsgryta och fräste hursomhelst allting i den.

Sen hällde jag på en tetra med passerade tomater, ovanstående privatimporterade indiska kryddmix, en kanelstång och ett par matskedar grekisk youghurt, lade på locket och lät koka tills jag inte kunde stå ut längre av hunger. Typ en timme tog det.

Nästa gång jag öppnade locket såg det ut såhär. Smakerna hade bundit samman, jag petade på kycklingen som bara föll isär av mörhet. Låren äger brösten varje dag i veckan. På kycklingar åtminstånde.

Jag tog bort kycklingen från spisen, för att låta den svalna. Typ 15 minuter innan hade jag blandat ris, fänkålsfrön, vatten och lite salt och kört färdigt i mikron under lock. En STOR klick youghurt och en liten klick smör blandas i med en gaffel.

Strör över hackad sötmandel. Tisdagslunch. Oh I spoil myself.

Lökigt!

En gång när min goda vän Camilla och jag skulle laga mat frågade hon mig hur jag hackade lök. Hurdå undrade jag det är väl bara att hacka? Camilla snodde löken och kniven och visade mig ett enkelt sätt för att få löken snyggt hackad. Here it goes. Skala löken, enklast är att dela den på "längden" på mitten och sedan dra av skalet från lökens topp. Skär av rotdelen, men behåll den torra toppen! Den ska hålla ihop löken när du hackar.

Skiva löken från ovan.

Skiva sedan från rotsidan och uppåt, från ovansidan och nedåt.

Hacka på tvären.

Nu borde det ha blivit fina kuber av löken. Glöm inte att skära av toppen!

Müsli

Jag brukar göra min egen müsli, dels för att det blir godare och dels för att det blir billigare i längden. Med Anna Bergenströms "lagom lyxig müsli" som grund slänger jag i det mesta som jag har lust för. I denna hade jag 5 dl rågflingor, 5 dl havregryn, 1 dl solrosfrön, 1 dl pumpafrön, 1 dl kokosflingor, 1 dl kruskakli, 0,5 dl linfrön, 2 dl vatten, några msk matolja, 1 dl råsocker, russin och bananchips.

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke utom russin och bananchips.

Lagom mycket grejer.

Blanda vatten med matolja. Häll det våta över det torra.

Krama in vätskan i grynen så att det ser ut ungefär så här.

Häll över blandningen i en långpanna.

Rosta i ca 20 - 30 minuter. För att müslin ska rostas jämnt tar man ut den ungefär var 6:e minut för att röra om.

En avsvalnad müsli med godis på.

Resultatet. Jag gjorde 2 satser och gav bort i julklapp. Giovanni fick ingen, men han fick julmarmeladen jag brukar göra. Den ska jag skriva om snart..

Ciao / Maanda

Hur svårt kan det vara?

Tja.. I kikärtans fall är svaret inte svårt alls. Lägg kikärtor i blöt i en stor kastrull på kvällen innan du går och lägger dig. Jag brukar ta en hel påse kikärter och frysa in det jag inte gör av med direkt.

Oj vad jobbigt.

När du har tid dagen därpå häller du av vattnet och sköljer av ärtorna. Lägg tillbaka ärtorna i kastrullen och häll på nytt vatten. Lägg i ett par klyftor vitlök, ett lagerblad och en gullök (också den i klyftor). Koka dem i ca en timme. Häll av i durkslag och skölj med vatten. Ta bort lagerblad och lökrester. Voila! Ärtor med god smak till vad eljest du vill göra med dem.

There's some bad shit right here..

Svårt? Allting är relativt I guess.

Söndagsdrömmar

Jag kan också göra amerikanska pannkakor! Fast jag gjorde dem i ärlighetens namn enligt Maandas recept förutom att mitt "vita" var rosa. Inte fil utan jordgubbsyoughurt alltså. Sen avnjöt jag det med jordgubbar som jag tinade med florsocker i mikron, och mörk sirap (för det hade jag hemma). Så sjukligt gott, och ändå på saker man kan ha som basvaror!

Amerikanska pannkakor med jordgubbar och mörk sirap

Jävla skitpasta

Till min stora glädje gick hårddisken att rädda. Därmed har jag INTE förlorat alla bilder jag tagit sedan 2006. Så nu är jag tillbaka. Följande inträffade igår, eller snarare natten till idag.

Jag kom hem från jobbet vid halv tolv nån gång, svinhungrig, hann aldrig äta personalmat. Sen insåg jag att jag redan hade tömt kylskåpet på så gott som allting. Det som fanns kvar synes nedan. Jag såg det som ett utmärkt tillfälle att göra en soppa på en spik. Men tji fick jag.
Tanken var: Spagetti med blåmögelsås, sporadiska grönsaker och krutonger.

Inte mycket för världen

Här började problemen. Jag värmde på en liten skvätt mjölk för att kunna lösa mögelosten i. Först och främst så ville den inte lösa sig. Efter mycket mosande så var såsen fortfarande lika rinnig som mjölk, vilket beror på att något med enzymerna i osten. Detta visste jag skulle inträffa efter att ha läst det i "Den Tekniske Kocken" en grym bok som förklarar på ett vetenskapligt sätt reaktioner i matlagningen. Hursomhelst så försökte jag göra såsen lite tjockare med riven ost, men det resulterade i att det skar sig och klumpade sig. Jag suckade och blandade i rödlök och vitlök.

Sil-fan pallade inte trycket. Jag suckade och plockade upp den som inte direkt vidrört diskborsten.

Varsågod: Jävla skitpasta.

Helvete och krasch

Giovanni och jag har råkat ut för missöden. Under den värsta julhetsen hände det som inte får hända. Giovanni som är en datanörd på riktigt fick nobben av sin dator som bestämde sig för att krascha. Jag å min sida som är galet glad för mitt nya kök blev ordentligt hispig när jag torkade av min keramikhäll och upptäcker att det jag torkar inte är en fläck, utan en spricka som växer för varje tag jag tar. Tror inte att det är en hit att sätta på en spis som har gått itu. Tills dess är jag lämnad att utforska ugnslagad mat. Ugnspannkaka anyone?

En spricka i kristallen.



Hällvete!

Av någon anledning tror jag ändå att; inte något ont som inte för något gott med sig.
Tidigare har Giovanni varit den drivande figuren för denna blog, men utan en fungerande dator blir det svårt, därför har ansvaret landat på mig. Med viss nervositet och dåligt med tid ska jag ta på mig Giovannis allt för stora kavaj (läs hoppledarjacka). Jag har sedan vi startade blogen byggt upp ett massivt bildbibliotek med både gemensamma och ensamma köksäventyr nu ska de äntligen hamna på sin RÄTTmätiga plats.

Nu återstår bara att önska ett nytt spännande matår kryddad med underhållande läsning från Giovannis och min sida.

(Gud vad jag alltid velat skriva en ledare..)

Saffr.... MAMMAS saffranspiz... MIN mammas saffranspizza!

En del recept är ju verkligen mer privata än sexlivet. Så se det här som en blottning. Jag frågade mamma snällt om jag fick lov att skriva om saffranspizzan, som blivit en jultradition i vår familj de senaste åren, och hon var tveksam först. Sen svarade hon "Mja, okej om du skriver 'Mammas saffranspizza. MIN mammas saffranspizza.'"

Jag är osäker på hur hon fick idén, och första reaktionen kanske är att man inte vill ha saffran på sin Capricciosa, men det är ingen sån pizza. Det är en konditoripizza. Såhär gör man alltså MIN MAMMAS saffranspizza:

Gör en vanlig bull-deg (läs på baksidan av Kungsörnens vetemjöl) men med lite mindre jäst och lägg till ett paket saffran. Låt jäsa typ en timme, forma sen till en pizzabotten med tydlig kant! Smält sen smör och blanda i lite vaniljsocker och en stor mängd strösocker, så att det blir stabbigt och bredbart.

Bred över saffransbotten och baka på bakplåtspapper i ugnen. 175 grader i sisådär "tio-minuter-en-kvart" HAHA.

Låt svalna lite, men inte för mycket! Måste ätas omedelbart!

Sen måste jag förresten dra en kort historia (inte lika roligt som baktiden dock) om när jag ringde till Göteborgs godaste pizzabutik (Le Petit Cyrano på Viktoriagatan). Vi ville sitta där och äta.

- Pizzeria Cyrano, vad kan jag hjälpa?
- Hej! Har ni bord?
- Nej, bara pizza!

Julafton

Min syster, julen 2006

Julafton. Jag pustar ut framför datorn, har äntligen hittat en låt som jag aldrig vetat namnet på. Den elaka vaktmästaren från Ensam Hemma hade en dotter som sjöng den i kyrkan i filmen. Den heter Carol of the bells. Ding dong. Peter från Family Guy har gjort en egen version på den.

Jag och min syster har spenderat julaftonen i matens tecken. Hembakt bröd med nutella till frukost, sen ut och hälsa på mormor på sjukhuset och se hennes hemska ursäkt till jultallrik (som hon dock sade smakade utmärkt). Sen kom vi hem, åt en andra frukost - Ägg Royal. Toast med rökt lax, spenat, pocherat ägg och hemgjord hollandaise.

Omkring mig finns för närvarande en saffransdeg, mandelbottnar till biskvier som ligger och svalnar, saffransglasyren till samma står och sätter sig bredvid kylskåpet, två urplockade granatäpplen ligger på en skärbräda och väntar på att den avslagna julmusten reducerar på spisen. Det ska bli en marmelad till ostarna vi har tills ikväll.

I ugnen ligger 1,2 kilo marinerade revbensspjäll och går långsamt tillsammans med klyftpotatis. På samma bänk som granatäpplet står en majsbrödsmet som vi ska göra muffins av och äta till revbensspjällen och coleslaw gjord från scratch med hemgjort majo.

Nu har min syster kommit ut ur duschen och skall göra klart biskvierna. Jag ska göra oss två gin & tonic sen ska vi nog sätta oss ner och vila lite innan vi äter allt det ovanstående.

Hug it out christmas style!
/Gio