Hur man blir av med en enorm risotto på 10 dagar.

Ja, alltså den blev lite stor den där sagorisotton. Det tog faktiskt 10 dagar att äta upp den och då var jag mighty trött på att äta ris. Jag äter ju risotto typ varje gång jag jobbar dessutom. Första dagen gjorde jag i alla fall tomatrisotto med spenat.

Jag hade ju risottogrunden sen innan och bara spädde på med tomatsås, Grana Padano (de hade ingen äkta Parmesan på min Hemköp) och ett par bollar med fryst spenat. Sen fick det värmas på tills det blev jämt och krämigt.

Och sen lite gammalt bröd att skrapa upp krämigheten med.

Sen kom Maanda förbi en dag med lite rester från hennes SJUKT goda köttfärslimpa som vi åt med samma risottogrund som vi spetsade med citronsaft. Inte klockren men fair enough.

Risottons slutliga öde - bröd. Soptunnbröd, allt i kylen som hade blivit dåligt om jag inte använt det den dagen. I det här fallet risotton och ännu äldre quinoa, tillsammans med rivna morötter.


En skvätt vatten, ett paket jäst, lite socker och matolja.

Morötterna innehåller ju rätt mycket vatten så behövde inte lika mycket degvätska.


Som vanligt gick degmaskinen sönder eftersom den är svingammal plus att jag gör större degar än den klarar av. Drivremmen brukar hoppa av så det är bara att skruva loss luckan och koppla på den igen. Känslan av att "meka" får man på köpet.

Efter att jag haft i rågmjöl, vetemjöl och vetekross lade jag slutligen i risotton så den också fick blandas ut jämt.

Ungefär hälften av degen efter jäsning.

Resten plastade jag och lade in i kylen, och den jäveln bröt sig fri! Underskatta aldrig kraften hos en kalljäst deg.

Det slutliga resultatet, bröd med risotto, morötter och lite quinoa.