Duck on the Beach - Återkomsten

Efter att vi ätit vår halvt om halvt misslyckade Duck on the beach (vilket varken jag eller Maanda vågade erkänna för den andra att vi tyckte att den var) så plockade vi allt kött från vingar, lår och skrovet som blev över. Vi tog också vara på de plommon- och apelsinbitar, samt spad och fond som blivit över i botten på gjutjärnsgrytan.

Enligt devisen "många bäckar små blir en Fiat på ett år", blev det alltså mer mat såhär. Jag gjorde en terrin på ank-, plommon-, och apelsinresterna.

Hackade ner plocket.

Det vita är ank-fett, det bruna är skyn.

Fettet är jättetrevligt att steka eller confitera i.

Jag blandade också ner lite extra purjolök, bara för att jag älskar det och för att det är grönt.


Skyn som blev över sedan innan, reducerade jag för att göra den tjockare så att den kunde hålla ihop terrinen.

Och sist tryckte jag ner den så att den blev kompaktare och lättare att dela efter att den stått i kylen över natten.

Jag hade inte gjort ankterrin förut men jag kände till principen av tillvägagångssättet - det viktiga i att hålla den kompakt och att reducera skyn, som innehåller gelatinämnen, vilket gör att den inte faller isär så mycket när den stelnat.

Värt att nämna är att såväl själva ankan som terrinen inte riktigt är den vardagsmat Maanda och jag är vana vid, men vi är ju experimentslystna och gillar att prova nya saker. Duck on the beach var dessutom vårt inledningsprojekt helt enkelt, och trots att det kanske inte var smaksensationen vi förväntat oss så var det fortfarande en sjukt bra kväll.