Duck on the Beach

Så började det med en anka, eller en "Duck on the Beach" som vi rätt snabbt döpte den till efter att jag satt och stirrade in i ugnen, svinhungrig, utbrast "Duck me!", först omedveten om dess lättillgängliga associationer.

Jag skrev ett onyktert sms till Maanda några dar innan med planen: "Vi köper en fryst 2.4 kilosanka som vi fyller med plommon, apelsin och citrongräs som vi äter med händerna och ris".

Och sen blev det så. Vi började på Netto på 2:a långgatan där de skulle ha anka, plommon och apelsiner. Men ankan var slut, vilket gjorde att vi, med tre svintunga matkassar, åkte genom halva stan till lilla asiatiska affären Hung Fat Industries mitt emot Nordstan, som jag garanterat visste hade fryst anka. De hade stängt 50 minuter tidigare, trots att det fortfarande lyste därinne. Lösningen var att från mobilen googla fram ett telefonnummer, ringa det, och säga "SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA, kan ni inte öppna, vi behöver verkligen anka!". Det funkade, och de belönades med dricks.

Såhärfin var ankan efter ca 5 av de tio mikrovågssessionerna som krävdes för att tina den jäveln.

Maanda höll i en död otillagad fågel för första gången

...men var inte klenmagad.

Meanwhile så filéade hon apelsiner och delade plommon


och jag när jag tryckte ner citrongräset upptäckte jag en blå plastpåse som var fylld med...

så kallade giblets, alltså hjärta, muskelmage och liknande.

Sen kombinerade vi allt och Maanda pressade över resterna av apelsinerna. Vi gnuggade in ankan med råsocker också förresten. Och snittade skinnet såklart.

Duck me.

Sen började vi på desserten, karamelliserad, romflamberad ananas med svartpepparkorn


Snittar ankan för första gången. Perfekt för Giovanni, men för rosa för Maanda. In tio minuter till.

Flambera ananas sålänge.

Med eld.

Botten av gjutjärnsgrytan som ankan lagades i. Typ 1 cm sky, 2 cm ankfett, rester av apelsin och plommon.

Vi drack ett italiensk vitt vin som hette Picaie som passade utmärkt till. Fast korken satt inte så hårt.

Sen åt vi allt med händerna och ris.

Så, sammanlagt lade vi kanske 2 timmar på tining och tillagning samt lika mycket på inhandling. Vi var sjukt peppade hela vägen och hade hemskt trevligt (vi drack en hjortronbellini medans vi lagade). Resultatet av allt? Var det den smakorgasm vi förväntade oss?

Njae, det smakade inte så mycket faktiskt.