Behind the Scenes: Episod Ett

När jag visade Maanda bilderna jag tagit till loggan första gången sade hon: "Du måste ha varit otroligt uttråkad!", och det hade hon i stort rätt i. Det var en söndag och jag hade redan gjort allt man orkar göra en söndag. Vi hade ju idéer om att loggan skulle vara en matkasse med en purjolök uppstickandes men istället började jag spåna på idéer som mer skulle illustrera vilka som skrev bloggen.

Jag tänkte först något liknande dethär för att illustrera mig. Men den var inte klockren så jag försökte mig på Maanda istället.


Jag såg ett champagneglas som stod och torkade upp och ner på diskbänken sedan våta kvällen innan, och fick idén att Maanda är ju rätt smal och ibland har hon klänning. Jag ville förstärka synen av klänningen och lät en använd servett (faktiskt samma servett som ligger på bordet vid gubben som skulle personifiera mig) agera som underklänning. Ett citrongräsblad som armar och en tesil som huvud.

Sen tänkte jag efter var jag kunde hitta fint ljus att ta bilderna i och kom att tänka på en bild jag tagit till Duck on the Beach där det såg ut som solnedgång i ugnen. Jag tiltade "huvudet" uppåt så hon såg lite stolt ut.

Sen provade jag lite olika vinklar och perspektiv för att ha flera bilder att kunna pussla samman. Vid det här laget hade jag tagit fram ett pyttelitet kamerastativ jag har och ställt upp allt på den nedfällda ugnsluckan. Det är ändå ganska mörkt i ugnen så det behövdes lite längre slutartider.

Underkjolen.

Sen var jag så nöjd med bilderna på champagneglaset att jag ju inte kunde gå tillbaka till ursprungsbilden som skulle personifiera mig - jag var tvungen att hitta på något bättre, mer personligt som dessutom kunde fotas i samma ljus från ugnen. Jag sökte igenom kökslådorna och hittade detta gamla rivjärnet jag fått ärva av mamma. Det råkade ha perfekta tassar och dessutom gav jag honom ett halsband med kedjan från tesilen.

Jag fick stötta upp honom med mitt favoritsockerpaket som jag fick på ett litet café på Korsika (på sidan står det "Dites le avec le sucre", alltså "Säg det med socker" och det är av märket Daddy. Alltså Sugardaddy. Hysteriskt fyndigt". Dessvärre såg han lite moloken ut sittandes helt själv utan nåt att göra. Så jag tänkte att han skulle bli lite aktiv och kolla ifall en potatis var färdig. Jag jobbade faktiskt ganska länge med att koka upp vattenkokaren, slänga i potatisen ett par sekunder, sen snabbt slänga ner den i ugnen och snabbt ta ett kort så att den skulle se rykande het ut. På bilden ovan kan man ana ångorna. I slutresultatet spelade det ingen roll, men när jag nån vecka senare använde potatis till Engelsk-frukost-pajen märkte jag att en potatis var lite mjukare än de andra, då var det samma potatis som jag kokat i vattenkokaren ett par gånger.