Alltså, det var inte ugnen som rostades, utan saker i ugnen. Kylen började bli full och ugnsrostade saker tar nämligen väldigt mycket mindre plats än vad råa grönsaker gör. Så på aluminiumfolie slängde jag följande:
Morot, rotselleri, champinjon, palsternacka, rödlök, timjan, vitlök, olivolja, SoP, typ sammanlagt ett kilo grönsaker på två plåtar i ugnen i 200 grader tills de blev sådär knäckiga och brynta som Giovanni vill ha dem.
Sista tio minuterna slängde jag i en korv som fick vara med och ugnstekas.
Trots att det var ett kilo grönsaker från början så blev det inte sådär jättemycket i slutändan - det räckte bara till två måltider! Ovan med korven, nybakat bröd och rostad-vitlökskräm, alltså vitlök, friterad eller bakad länge i ugn i sitt skal, sen utblandad med SoP och Creme Fraiche. Eftersom jag är en sån språkfascist så måste jag dock anmärka på (mig själv) att det ju inte heter rostad-vitlökscreme, utan creme på rostad vitlök. För en rostad-vitlökscreme är ju en vitlökscreme som man rostat. Eller?
Slutligen har jag lyssnat typ 20 gånger på Fleetwood Mac - Big love sedan jag såg den i början på filmen Elizabethtown inatt. Låten är kort, intensiv av helvete med magiskt gitarrspel och känsla som går in i ryggraden.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar